(London, 1819-904) was a portrait and equestrian painter. Forty-four portraits which he painted are in the National Portrait Gallery in London, which also contains two self-portraits.   Related Paintings of Stephen Pearce :. | Kreuzigung Christi | A hurried bite and a swig from the bottle | Paisagem com mar | Museum nationally maritime Portrat the lord George Graham in its Kajute | ehrenstrahlsalongen var audiensrum at hedvig eleonora och lovisa ulrika |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Lentulov, Aristarkh
Russian Painter, 1882-1943 Russian painter. He studied art in Penza (1897-1903), Kiev (1903-5), and in St Petersburg (1906) under Dmitry Kardovsky. He participated in major exhibitions, including The Wreath (1907-8), The Link (1908) and Union of Russian Artists (1910). He was a founder-member in 1910 of the avant-garde exhibiting society the JACK OF DIAMONDS
Henry Warren
Henry White Warren (1831-1912) was an American Methodist Episcopal bishop and author, brother of William Fairfield Warren. He was born at Williamsburg, Mass., and graduated in 1853 at Wesleyan University, Middletown, Conn. He taught ancient languages at Wesleyan Academy, Wilbraham, Mass. (1853-55), and then entered the New England Conference (1855). On April 6, 1855, he married Miss Diantha Kilgore, in Lowell, Massachusetts. In 1863 he was a member of the Massachusetts Legislature. His wife died June 21, 1867, after having borne three children: Carrie, Henry and Ellen. After serving churches about Boston he was transferred to the Philadelphia Conference (1871) and was elected Bishop (1880). When he visited Colorado for the first time in 1879 he met the widow of John Wesley Iliff, Mrs. Elizabeth Iliff. They were married on December 27, 1883.